Minimax

views the best pictures

Idag blev vi tvungna att avliva Minimax. 

Jag hämtade honom i januari hos ett äldre par, som har

 alldeles för många katter. Han var i mycket dåligt skick,

och vi har i princip behandlat honom för olika åkommor

sen han kom in. Han har bl a haft mycket problem med sin

mage. 

Många gånger har vi givit upp hoppet om honom, men i samma

ögonblick som vi tänkt "avlivning", har han ryckt upp sig, och 

tydligt visat att han ville leva. 

Minimax, samma dag som han kom till oss.

Vi trodde, när han kom in, att han bara var en liten unge.

Men det visade sig, att han var minst 6-7 månader gammal.

Liten, mager, snuvig, och med diarre'. Hoppet var inte 

stort att han skulle överleva.

Den här lilla killen hade en otrolig livslust. 

Han fann snart en trygghet i "pappa" Max, därav namnet

Minimax. 

Max.

Så idag orkade den lilla mannen inte kämpa längre, redan i

morse förstod vi att vi skulle bli tvungna att låta honom

somna in. 

Han är nu begravd i sin favoritkorg, i vilken han

funnit så stor trygghet under den tid han varit hos oss.

Han kommer även att få en vacker blomma planterad 

på sin grav.

Den här lilla kämpen glömmer vi aldrig! 

Vila i frid Minimax!

Helen FHHK