Seriös avel?

views the best pictures

Våren är här, och med den kommer snart alldeles för många kattungar

att se dagens ljus. 

För de som ännu inte kastrerat sin katt, är det verkligen hög tid!

Jag blir oändligt trött när jag ser kattannonser på Blocket, i vilka 

folk säljer okastrerade honor, underförstått "extra fint, går att ta 

ungar på". Dessa honor är i regel långhåriga, och följdaktligen 

"finare" än de korthåriga. 

 

 Även långhåriga katter blir hemlösa. Detta är Norman. 

Norman var i bra skick, men många långhåriga katter som

kommer in, är fulla med tovor, som vi måste raka av, samt är de 

ofta mycket magra.

"Aveln" man bedriver på de "fina" honorna, består oftast i att man

 släpper ut dem, och låter dom själva välja pappa till sina små. 

Ett märkligt sätt att föda upp djur på, i mina ögon. Men jag kommer

från hundvärlden, och i den väljer man åtminstone ut den hane man 

vill ha som pappa till valparna. Man släpper inte ut sin tik lös,

och låter den leta upp sin partner själv. Att folk sedan ibland gör

dåliga val i sin hundavel, är en annan sak.

 

 Virus, en slädhund med mycket fina gener, uppfödd för

att fungera optimalt i ett hundspann, vilket han också gör. 

Virus har vi köpt i Norge, av en mycket framgångsrik uppfödare.

Han fungerar också, som synes, utmärkt som sällskapshund.

 

Ingen som föder upp papperslösa katter, verkar ha en tanke på

ärftliga sjukdomar. Vet man överhuvudtaget om att det existerar

sådana hos katter?! Och skulle man bry sig om man besatt kunskapen?

Vet man något om inavel? 

Det finns gårdar som inte längre har katter, de har dött ut. 

Ingen har reagerat på att ungarna som föds dör, av vilken "dålig gen"

eller sjukdom, saknar betydelse. 

Ödsligt belägna gårdar, hittar i regel inga nya katter till, alltså får

man inte in nytt blod.

Ebba, en ljuvlig prinsessa, kom från en gård med 16 katter. Hon,

och två syskon, dog i Fip. Så gjorde även två unga hanar från 

samma ställe.

Jag skulle önska att kattägare var mer seriösa i sitt val av föräldrar

till de ungar de föder upp. Även att de valde foder med omsorg.

Kattungar kan inte växa upp på dålig mat. 

Vi får in många skruttiga ungar varje år. De flesta klarar sig,

medan andra inte gör det. 

När man ser de seriösa kattuppfödarnas ungar, starka, välväxta,

självsäkra, känns det så annorlunda mot de små vrak vi i 

allmänhet lär känna.

Ännu en liten skrutt som inte överlevde. Inte syskonen heller.

I det hushållet de kom ifrån, var det vanligt att ungarna dog....

Är det något jag tycker riktigt illa om, är det kattbegravningar. 

 Jag vill gärna slippa alltför många i år!

 

Helen FHHK