Elvis lever!

views the best pictures

Elvis kom till kliniken för omplacering i början på juni.

 En stor, ståtlig herre på tre år. Han var en väldigt vacker katt.

Egenskaper som snäll och tillgiven, kunde man också tillskriva

honom utan att tveka.

Elvis.

Men då han endast varit på kliniken i 5 dagar, öppnade
en annan katt, Snövit, en dörr som ledde ut till friheten,
och Elvis rymde.
Tilläggas bör, att Snövit aldrig tidigare visat att hon hade förmåga,
eller ens vilja, att öppna dörrar.

Vi hade dörren öppen på nätterna, med ovanligt lockande mat stående,
och laddade fällor, för att Elvis skulle finna sin väg tillbaka.
Han syntes ett par veckor senare, bara hundra meter från kliniken,
och vi satte fällor där också.
Men ingen Elvis.

Så i måndagsfick vi ett meddelande om att det gick en långhårig,
mager, och skadad, katt på City Gross parkering.
Jag kopplade inte alls till Elvis. Vilket känns lite dumt.
Men på tisdagmorgonen, när han blev inlämnad på kliniken,
var det ju han!

En mycket tilltufsad, mager, Elvis.

Han verkade vara glad åt att vara inne igen, men var i ett
bedrövligt skick.
Full av fästingar, tovig, och riktigt utmärglad.
Han har inte varit långt ifrån kliniken. Fågelvägen är
det inte många hundra meter dit. Ibland undrar man hur
de tänker....

Så här kan en katt bli av att vara ute, och få klara sig helt
själv, mitt i sommaren.

Det är inte mycket Elvis kvar.

Nu var Elvis på rymmen, men när jag ser i vilket tillstånd
han blivit, och hur dåligt han klarat sig på "det naturen ger",
vill jag, ännu mer än tidigare, visa hur fel folk har, som säger
att katter klarar sig själv.
De gör inte det.

Nu hoppas jag innerligt att Elvis repar sig från det här olyckliga
äventyret, och blir sitt forna, praktfulla, jag igen.
Han mådde inte så värst vidare bra igår, men jag håller
tummarna. Han förtjänar ett bra liv!


Helen FHHK